Liftens historia

Skidliftens historia i Sverige är inte mer än 70 år gammal, men linbanornas historia i världen är betydligt äldre.

Den första kända linbanan i Europa byggdes av den holländske arkitekten Adam Wybe mellan befästningarna i Danzig redan 1634.

Åtskilliga berg-, kugg- och linbanor för industri- och persontransport tillkom på 1800-talet. I Sverige fanns exempelvis bergbanor i turisttrafik på Skansen och som ett resultat av C O Rahms ”Åreprojekt” tillkom bergbanan i Åre 1909 , vilken skulle ”tjäna såsom uppskaffningsmedel för utöfvare av skid- och kälkåkning”.

Världens äldsta idag fungerande linbana för persontransport är ”The Cable Car” i San Francisco. Den uppfanns 1869 av en skotte vid namn Andrew Halidie. Fr o m 1873 har den fungerat och som mest hade den tolv linjer. Den har genomgått en stor renovering på 80-talet och idag fungerar tre linjer.

Vilken som verkligen är världens första skidlift är lite osäkert. Det finns uppgifter om en pendellift från 1907 i Österrike och uppgifter om att den första rundgående liften skulle ha anlagts år 1908 i Feldberg i Schwarzwald enligt den tyska facktidskriften ”Motor im Schnee”.
I USA hävdar man att världens första verkliga skidlift byggdes år 1912 i Truckee som ligger nära Squaw Valley i Californien. Den var typen ”jigback” (backsläde), det vill säga två slädar som pendlade upp och ner. Likadana typer av liftar byggdes så sent som 1937 i exempelvis Aspen, USA och var dess enda skidlift fram till och med 1946.

1927 byggdes i Engelberg, Schweiz, den första kabinbanan för skidåkare och 1928 byggde fransmän världens första replift i Chamonix. 1932 fick den schweiziske ingenjören Gerhard Müller patent på en replift driven av en motorcykelmotor. Müller levererade senare sina släpliftar till Nordmaskin i Östersund. Jean Pomagalski fick 1934 patent på POMA-liftarna och 1935 uppfördes den första i Alpe d’Huez.
I USA hade Riblet Tramway ända sedan år 1900 byggt stolliftar för persontransport i samband med gruvdrift. Det var dock en man vid namn James Curran som byggde världens första stollift för skidåkare i Sun Valley 1936. Europa fick sin första stollift 1945 .

USA:s första ”T-bar”, det vill säga dubbelsläplift, byggdes 1938 . Samma år byggde även Österrike sin första dubbelsläplift. Den 14 januari kunde man inviga den nya släpliften i Zürs, vilken ända in på 70-talet hade kvar sina ursprungliga träbockar.

1938-39 uppfördes den första släpliften i Norden av ingenjör Schlytter i Tryvannskleiva på baksidan av Holmenkollen och därifrån hämtade Johan Malmsten idén till Sveriges första riktiga skidlift, vilken kunde invigas under trettondagshelgen 1940 vid Lundsgården i Åre*.

Andra världskriget betydde naturligtvis ett avbräck både för utförsåkningen och liftbyggandet och förmodligen byggdes det bara en lift i världen under resten av kriget, nämligen Sveriges andra lift, den så kallade Slalomliften i Storlien. 

Ur AB Storliens Högfjälls styrelseprotokoll den 11 juli 1941 kan vi läsa följande: 

”Kapten Fleetwood föredrog det av AB Nordströms linbanor översända anbudet å en skidlinbana upp på Skurdalshöjden vid slalombackarna. Anbudet slutade å en summa av 42 000 kronor inklusive montage. Det vore tydligt att banan av allt att döma icke vore någon vinstgivande affär, men då den skulle betyda mycket för utövandet av slalomsporten och även betyda ett plus i Storliens sportsliga utrustning, ville föredragande för sin del uttala sig för att en skidlinbana komme till stånd”.

Fleetwood var som synes en framsynt och mycket klok man och styrelsen beslöt fortsätta utredningen och i oktober beslöt man att antaga anbudet så att linbanan kunde tagas i bruk den 1 februari 1942 . Biljettpriset fastställdes till 40 öre.

1947 byggdes Björklidens lift som blev den tredje liften i Sverige.
1949 byggde Sälenstugan den första liften som kunde konverteras till korglift under sommarsäsongen.
1952 invigdes korglinbanor med s.k hinkar i Riksgränsen och Åre och samma år uppförde Nordmaskin sin första lift i Gustafsbergsbacken på Frösön, Östersund.

Under 50-talet byggdes ett 20-tal anläggningar och det stora genombrottet kom i slutet av 60-talet men de flesta liftarna byggdes under 80-talet.

Under tiden 2004 fram till 2016, kan man säga att 6-stolliftarna har slagit igenom på bred front. Detta beroende på den kapacitetsökning som skett, samtidigt som man bytt ut en del gamla släpliftar. Fram till 2016 har det byggts ett 30-tal koppelbara 6-stolliftar. Och det är intressant att se att de även byggts långt söderut i Sverige, där man har stort behov av att öka kapaciteten vid de större anläggningarna, som Vallåsen, Isaberg och Flottsbro. Fördelen med en koppelbar stollift är att även nybörjare och barn är lätt att transportera då liften saktar in vid varje på och avstigning. Komfort är en annan viktig del i utvecklingen av att erbjuda en ny upplevelse när man kommer till skidanläggningen för att åka skidor. Man vilar på väg till nästa åk.

Ytterligare fördelar med en 6-stollift är att man kan transportera upp en stor kapacitet på fjället/berget utan att behöva snöbelägga en liftgata, som man var tvungen att göra förr. Det betyder att man kan koncentrera sig på att lägga snö i nedfarterna för att sedan snabbt kunna öppna med stor kapacitet med en koppelbar stollift. Dessutom har det byggts 3 st 8-stolliftar, i Lindvallen, Hundfjället, Åre och Kungsberget.

I Åre har man kombinerat 8-stolen med gondoler för 8 personer, som blandas med stolarna. En sk KombiMix. Detta utgör också en säkerhet och ytterligare en bekvämlighet vid transport av barn och att man tar sig upp på fjället bekvämt i sämre väder.

Från ca 2007 började Åre med downhill för mountainbike på sommaren, och sedan följde en boom från 2009 och framåt. Då är stolliftarna det rätta transportmedlet upp på berget eller fjället, då man hänger cyklarna på sidan. Ett 50-tal skidanläggningar är öppna på ett eller annat sätt under sommaren för att erbjuda downhillåkning med mountainbikes, samt även cross-country cykling på vissa anläggningar.

År 2016 byggde Kläppen en gondol med vinkel, eller mellanstation, där 8 personer får plats i varje gondol.

Utveckling eller investeringar i släpliftar har i det närmaste stått still. Det som har byggts under dessa år är mest småliftar,  s k tallriksliftar, som betjänar barn- och skidskoleområden samt transportliftar för att ta sig mellan olika platser i skidanläggningarna.

Under de senast 10 åren från 2006, har också ett nytt transportmedel sett sin dager i skidanläggningarna. Det är de transportband, som sträcker sig från 50 meter till ca 250 meter långa. Man har insett att dessa är i många fall det perfekta sättet för nybörjare och barn att lära sig att åka skidor. Lätt att kliva på och av, och säkra i drift. Dessutom har man också börjat sätta tak över transportbanden, för att undvika att skotta snö eller täcka bandet med något skydd vid snöfall.

Stig Lundkvist & Hans Gerremo

* FAKTA Sveriges första skidlift, Lundsgårdens skidlinbana i Åre: 
Längd 400 m, fallhöjd 125 m, kapacitet 150 pers/tim, motor 12 hk, kostnad 25 000 kr.

Andra viktiga utvecklingsår:

1976 Kabinbanan Åre 
1978 SLAO bildades 
1980 3-stol Sunne 
1982 4-stol Idre 
1983 4-stol, kopplingsbar Hundfjället (Europas första) 
1988 4-stol, kopplingsbar med huv Tandådalen 
1989 Gondolbanor Branäs och Åre 
1996 6-stol, kopplingsbar Lindvallen 
1998 6-stol, kopplingsbar Duved
2004 8-stol, kopplingsbar Hundfjället
2006 8-stol och gondol för 8, Sveriges första kombimix, Åre
2006-2016 30-talet kopplingsbara 6-stolliftar runtom i Sverige
2016 gondol med vinkel, Kläppen

Antal liftar i Sverige:

1965 180
1974 347
1978 483
1982 684
1986 906
1992 1050
1999 932
2001 826
2002 819
2006 826
2016 840

 

Utöver dessa liftar finns också ett 100-tal åkband runtom på de svenska skidanläggningarna.

Prenumerera på nyhetsbrevet